Ny start

Vill meddela nu, så att ingen börjar undra, men härifrån vidare dyker det knappast upp nya inlägg på den här bloggen.
Bestämde mig för att börja om från början. Så har nu en ny blogg var jag kommer att fortsätta med bloggandet.
Hoppas att ni följer med mig där på den nya i stället. :)

Kylmä ja tunteeton

Tuossa hetken aikaa mietin että kirjoitanko nyt tästä aiheesta vai en. Tämä kuitenkin voi kuulostaa tyhmältä, mutta toisaalta varmasti joku myös ymmärtää.
Viime päivinä on tullut huomattua, kuten monta kertaa aikaisemminkin, että olisi huomattavasti helpompaa jos en aina välittäisi siitä mitä muut minusta ajattelevat tai mitä muut minulle sanovat. Onhan tuo myös aika ristiriitaista. Jos joku sanoo jotain mikä minua miellyttää, niin silloin tuskin ajattelisin että olisi parempi jos en välittäisi.
Entä sitten jos olisi tunteeton. Ei tuntisi rakkautta tai vihaa, ei iloa tai surua. Parhaimmillaan rakkaus on uskomattoman ihanaa, pahimmillaan se voi satuttaa (esim. ero). Viha taas on turhaa, sillä ei kuitenkaan saavuta mitään.
Luin vähän aika sitten jutun, missä neuvottiin että pitää antaa itsensä rakastua, vaikka siinä piilee riski että se saattaa satuttaa. Sehän tässä ongelma onkin. Pelko siitä että jossain vaiheessa tulee satutetuksi on niin suuri, ettei uskalla rakastua.
Varsinkin kun edellisestä rakastumisestani on niin vähän aikaa, niin tällä hetkellä tuntuu siltä että olisi parempi olla hieman tunteeton. Nyt en voi sille mitään että edelleen mietin että mitä jos asiat olisivat menneet toisin, mitä jos olisin aikaisemmin tajunnut kuinka paljon rakastin.

https://www.youtube.com/watch?v=n0kAX9R8ggk

Nu har det två veckor varit ganska lugnt. Har inte gjort så hemskt mycket, kan nästan säga att dagarna blir lite tråkiga när man inte jobbar.
Nåmen nu när jag har haft tid så har jag läst om skolor och utbildningar. Har igen sökt till en skola. Hoppeligen sku de för en gångs skull bli till något. Om jag får börja studera dit, så jag tänker kämpa allt vad jag orkar, nu ger jag inte upp mera. Men berättar mera om det senare, sen när jag är helt säker på att jag får börja dit.

Vad vill du?

Om någon ställer frågan "vad vill du?" åt mig, och jag svarar att "jag vet inte" så då menar jag det. Hörde här en ny analys om det här "jag vet inte" svaret. Enligt den analysen så gömmer man sanningen bakom det svaret, kanske för att man inte vågar/täcks berätta hur sakerna påriktigt är. Nå jag tänker inte påstå att det skulle vara omöjligt, visst kan det i vissa fall vara så också.
Men om jag använder "jag vet inte" svaret, så då menar jag det just som så, och ingenting annat. Om jag har något annat att säga så säger jag det nog rakt, inte is jag gömma något bakom ett enklare svar.

Senaste nytt

Nå inte vet jag nu kan man mer kalla allt det här för nytt. Det är nästan två veckor sen vissa saker hänt, men när jag har varit lat med skrivandet igen.
Nåmen i alla fall så var jag en sväng till Tallinn. Bestämde med en vän att vi far på en dagskryssning. Så vi for då tidigt på morgonen. Tvinnade hela dagen i Tallinn, gick runt i butiker, shoppade lite. Och så kom vi hem på kvällen. Det var verkligen trevligt, fick för en dag glömt allt som har med jobbet att göra och all stress över andra saker. :)
Några dagar senare for jag med familjen till Esbo och shoppa. Men det blev lite för mycket tvinnande i butiker den veckan. Så orkade inte riktigt mer kika på något, gick bara runt efter dom andra.
Nyaste jag kan berätta är väl det att jag var på bröllop igår. Det var rätt trevligt. Fint ställe, det var altså på Sveaborg. Det är alltid lika roligt när man får dansa på bröllop. :)
Och när jag är på andras bröllop, så börjar jag fundera och drömma om att hur jag vill ha allt på mitt eget bröllop (hoppeligen på kommande nån gång i framtiden).

Om det omöjliga skulle vara möjligt

Lägger mig ner på kvällarna och börjar drömma om sådant som känns alldeles omöjligt. Men brukar man inte säga att "ingenting är omöjligt".
Om man är för pessimistisk och tänker att "inte kan jag bli det" eller "inte klarar jag ändå av det" så klart att det drar ner på humöret, och så orkar man inte heller kämpa för det man vill.
I stället ska man då altså vara optimistisk och tänka att "det kan jag bli" eller "jag klarar av det". Allt är möjligt om man bara tror på det, och orkar kämpa för det.

Som en lite påminnelse. "Believe in the impossible". Bilden passa bara så bra in här.

Gjort, ogjort...

Har varje kväll haft en tanke om att jag ska skriva. Men så har det alltid blivit ogjort. Hittade en så bra bokserie att kvällarna bara har gått åt till läsande.
Nå fick en bok läst igår, så tänkte att nu måst jag ta tid åt mig och skriva lite.

Har inte riktigt orkat göra något extra nu när det varit så hett. Gjort bara det man absolut måst.
Nå så har jag haft lite att tänka på, för har inte ännu heller bestämt vad jag ska börja studera. Är åter sent ute, men när det känns så otroligt svårt. Sku måsta ta ordentligt med tid åt mig, så sitta och kika på alternativ, och försöka bestämma vad jag vill. Måst ta det till min följande uppgift, och snabbt.
Något roligt också. Nästa vecka ska jag på en liten "sommarresa". Det ska nog bli trevligt, har så väntat på att få fara någors, fast det inte är långt men ändå. :)